Förra året var en katastrof för min del ur karpfiske synpunkt. En fin fjällis från norr i början av säsongen, sen bara en massa hattande. Som för övrigt inte resulterade i nått nämnbart.
I år har jag faktiskt varit iväg en helg innan i norr på jakt efter dom stora fjällen, men liksom förra året var det inte förmäskat. Och vad hände? - Inte ett skit... I två dygn satt jag och stirrade på ömsom spöna ömsom naveln utan så mycket som ett pip i larmen. Inte ens en braxaslör behagade störa min rofyllda/frustrerade tillvaro.

Men så i helgen som gick var det dags igen. Och det var dags för premiär i klubbdammen. Detta vatten som lockat ens fiskenerver hela tiden innan när man inte fick sitta där, och när man nu väl fick sitta där hade det en nästan skrämmande effekt på en. Nästan som att man var nervös för fisken som gick där i.
- "Men det torde vara lugnt" tänkte jag. Hela tiden har man fått förklarat för sig att det är inget vatten man bara knallar upp och sätter sig i och plockar upp en tjugo kilos i.
Och det är inte så heller, det är ett stundom segt vatten som kan sätta grillor i huvudet på en.

Jag var på plats vid dammen vid en sju tiden och börja rigga och förbereda. Spöna tacklades upp och hängdes på plats, men utläggen fick vänta. Jag har fortfarande inte skaffat en ny håv sedan jag glömde den andra i rögle förra sensommaren. Kommer i nästa vecka tillsammans med en kärra (förhoppningsvis).
Lite offtopic så kommer det bli en del en-natts pass detta året, men även helhelgsturer kommer också finnas. Man kan inte tro det men jag har faktiskt ett samvete, och sambon behöver lite avlastning samt jag behöver gulla med min lilltös. Så en kärra och ett easy dome kommer behövas. Så har du, eller känner nån som har, och vill sälja ett easy dome eller likvärt kontakta mig på mailen ---> patrik.larsson@karpapasset.se.

Men för att återgå till fisket! Efter en halv nio anslöt Johan till dammen som vi planerat, med håv! Så riggarna kunde läggas ut. Nytt för detta år är att jag styrt upp betesvalet, inget hattande där heller. Nutrabaits Trigga Pinapple & N-Butyric, 20 kilo inhandlades för ett tag sedan och nu skall dom köras, inget annat.
En dippad 20 mm's med en smaskig stickmix bestående av gigantens krillmix, tonfisk, krossade boilies och lite chilipulver och salt. Inga krussiduller.
En halvtimme senare var samtliga 3 riggar ute och mäskade. Då var det dags för den obligatoriska grillen och ölen.

Planen var att fördriva tiden med lite ruda mete under kvällen, men vinden tilltog istället och en molnfront började dra in. Det blev riktigt karpigt väder helt plötsligt. Rudorna var sparsamt inne på mäskplatsen men att flötmeta tog på ögonen i vinden så det blev skitsnack istället.

Jag tror klockan han bli strax efter 1 innan det var dags för Johan att styra cykeln hemmåt. Så vi sa bai bai till varann och jag började plocka undan utanför tältet när delkimet tog ton! Med en puls på 200 var jag nere vid spöna på 2 röda, spände upp bromsen på rullen och krokade. Det känndes bra i andra änden, skulle jag höja mitt PB med första fisken? Med tanke på kvalitéten på fisken i vattnet var det inte omöjligt. Samtidigt som jag började drilla skrek jag efter Johan i hopp om att han inte skulle ha hunnit långt iväg. Ingen respons, så jag fortsatte drilla.
En bit in i kampen med fisken i andra änden kommer det 3-4 pip ifrån recievern och jag hinner bara börja tanken "Är jag emot nått annat spö?" innan det utvecklas till ett fullskaligt screaming run. Det var spöet som fiskades ensamt uppe på backen som hade fångat fisk. "Jaha! Va fan gör jag nu då?"
Jag fick fumlat upp telefonen och ringde Johan samtidigt som jag backade för att hålla spänd lina. Han hade precis kommit hem när han svarade och han fattade ganska omgående vad som gällde när han hörde larmet. Nytt rekord sattes i sprint med gummistövlar av Johan, kändes som att vi bara hann lägga på så stod han på backen och frågade vad han skulle göra. Han fick drilla andra spöet medan jag slogs med första.
När min fisk kom in till kanten såg jag sidan på en saftig fjällis i pannlampans sken, och ett leende uppenbarade sig som sträckte sig från öra till öra.
Allt gick väl och fisken håvades och flyttades över på mattan och håven gjordes redo för Johans fisk, som väl inne vid kanten visade sig vara en rultig fin spegel.
Vi började med att kolla vikten på min fjällis och den kändes bra, riktigt bra ur PB-höjar-synpunkt! 11 150g och ett nytt personbästa var ett faktum! Leendet blev ju inte mindre nu precis, att en "sketen" ( ursäkta utrycket ) fisk kan orsaka ett sånt euforiskt tillstånd hos en i övrigt normal man är ganska imponerande.
Lite foto och sen tillbaka med den för att koncentrera sig på Johans fisk som fortfarande låg i håven. 9 000g blankt stannade vågen på. Även det hade varit en höjning om det hade pipit iväg först. Total lycka kan bara beskriva det...
Riggarna lades om på samma mäskplatser och klockan hade blivit bra mycket mer än läggdags, men att lyckas somna efter allt som hänt visade sig vara svårt. Leendet satt kvar från öra till öra...

Klockan halv sju vaknar jag med en vrålande reciever i örat, det är spöet på backen som gått av. Det känndes bra redan vid mothugget. Spöet fiskades långt ut i dammen och jag satte hård press på grejorna för att undvika och snagga den. Imponerande vad ens utrustning står emot hård press egentligen. Efter en hyffsat odramatisk fight, men tung, kommer fisken inom synhåll och då ser jag vad det är jag har och brottas med. En fet spegel lägger sidan till och går och bråkar utanför håven, "lätt en höjning till" konstaterar jag medan jag försöker håva den.
Alt gick vägen och fisken hamnade i håven, och när jag lyfter upp nätet för att lägga fisken på mattan kommer leendet igen. "15 räcker nog inte..." tänkte jag. Nu uppenbarade sig nästa bekymmer, jag var ensam vid dammen. Johan hade sagt att det var bara till och ringa om nått skulle krypa på. 6 samtal senare insåg jag att han nog inte skulle vakna av mina samtal... "Jaha, fan gör jag nu då?"
I med fisken i håvnätet igen och ner i plurret med han, sen ringde jag mina föräldrar tjugo i sju en söndagmorgon... Men det var en chansning som gick hem, ett par minuter senare var dom på väg ner mot dammen. Så där satt man med en fin spegel i håvnätet och mådde hur bra som helst men snart skulle man stirra upp sig igen.
Jag hade skruvat ner recievern till noll, och när jag sitter där nere på platformen dunsar ena hangern upp i spöet och det sprutar lina ur spolen. Nu har jag bekymmer...
Just då kommer morsan och farsan gående, så den första fisken hamnade på mattan och farsan fick stå och ösa vatten på den medan jag drillade andra spöet.
Den känns bra, riktigt bra. Detta spöet fiskades närmre och tankarna flög iväg igen. Jag hade tur med denna fisken med, den kom in utan några större bekymmer. Men den lyckades plocka upp linan på det tredje spöet, dock kunde den håvas utan problem till slut. Så där stod man nu, med 2 kalasfina fiskar på banken, en i håven som farsan vakta och en på mattan. Redan nu hade fiskepasset knipit första platsen i "Bästa fisket någonsin"-listan, men det skulle bli bättre...
Fisken på mattan flyttades upp för vägning och fotografering, men lätt stirrig som man var lyckades jag fumla till nollningen av vågen. Så siffran jag fick vet jag inte om den är med eller utan weighsling... Så för att va på säkra sidan drar jag av vikten för weighslingen, och då stannade vågen på 18 300g. Helt sinnes... Mitt tidigare PB på 8 550g hade slagits 2 gånger om på en natt. Morsan fick fotografera och sedan ner med fisken till vattnet igen, för att hämta nästa. Fisken gick tillbaka utan krussiduller, alltid lika skönt och se. Upp på backen igen med fisk nr 2. Även denna känndes mycket bra som sagt. Och denna gången var jag säker på att nolla vågen med slingen, nu kom det där leendet från öra till öra igen. 20 400g spegel stannade vågen på! Helt galet, jag hade landat två av de fyra största ( kända ) fiskarna i vattnet. Nu var man "on top of the world"! Några foto senare var fisken i mattan på väg ner mot vattnet igen, och vi hinner bara komma ner till plattformen när tredje och sista spöet börjar dra iväg. Så det blev vattentjänst för farsan igen medan jag greppade sista spöet. Än en gång kändes det riktigt bra. Än en gång hade jag tur med drillningen och fisken kom in till kanten, även detta en spegel i rejäl kaliber. Väl inte vid kanten slank hon ner i håven som morsan manövrerade. Så fisken på mattan som farsan stod och öste fick gå tillbaka pigg och belåten.
Uppe på backen med nollad våg drog 3e och sista spegeln ner vågen till helt galna 21 450g! Nu har jag nog haft det häftigaste passet jag någonsin kommer uppleva, det kan inte bli bättre än så här!
Vad kan man säga om ett sånt här pass? där finns inte så mycket och säg, allting klaffade. Fisken var i stöten helt enkelt. Det och en rejäl dos tur, känns som man brännt alla karmapoäng man samlat på sig under livet...

Riggarna lades aldrig om nått mer den morgonen, utan jag gick upp och satte mig och lagade kaffe och tittade ut över dammen ett par timmar innan det var dags och packa ihopa och styra kosan hemmåt.
Så såg alltså min premiärtur i klubbvattnet ut. Ett dubbelhugg, höjning av PB på varje fisk, 2 över 20, och det godaste kaffet en karpmorgon kan bjuda på...

Stort tack till Johan som hjälpte till på kvällen och natten, och till päronen som masade sig upp en söndagmorgon för att hjälpa deras fiskerubbade son halv sju...
Tyvärr vart bilderna lite ur fokus då objektivets autofocus var av, men som tur var lyckades jag upptäcka det innan fotograferingen av 3e och största fisken. Men dom gick att rädda "skapligt" i PS...